Stella har börjat gunga lite smått. Hon är sådär road. När vi satte Kitty i en gunga för första gången blev hon vild av glädje. När hon väl kunde ropade hon mer, mer, mer! Fart är kul, tycker hon! Och hon gillade att bli hissade upp i luften också. Stella skrattar åt roliga pruttljud, Kittys miner, när en leksak hoppar omkring (och en hel del annat – gillar att sitta och spana) men när det gäller fart är hon måttligt entusiastisk. Tittar mest skeptiskt (eller förskräckt) och undrar vad mamma nu hittat på för något knäppt. Det är så intressant att se hur lika men ändå olika bebisar (och systrar) kan vara! Så nyfiken på vad Stella kommer bli för en typ när hon blir ännu lite större…
Förresten, helt apropå inget så har alla mina bilder på datorns skrivbord plötsligt blivit yttepyttesmå – lillebror, kom och hjälp! Och vad händer annars, slappar i soffan och har världens träningsvärk, försökte springa lite extra långt idag (nu är det crunch time, inte ens två veckor kvar till vårt race!) vilket gjorde mig rätt matt… Undrar om jag klarar mig från soffan till sängen utan stöd. Jo, det tror jag allt ändå!
Det där med gungor var jag och min syster tydligen olika på också, min storasyster älskade att gunga medan jag grät i panik varje gång de försökte sätta mig i hoppgungan inomhus. Än idag tycker jag det är lite jobbigt att läsa i en gungande hammock så jag kan ana hur läskigt det måste ha vart då jag var bara ett 🙂
Hihi, kul att det fortfarande håller i sig 🙂
Testa att ”pincha” på skrivbordet. Zooma så som du gör på iphonen fast på datorns styrplatta när musen är på skrivbordet. Det borde fungera!
Åh, ska testa när vi kommer hem, tack!
THANK GOD för lillebror!! 🙂
Men visst är det roligt att ”jämföra” syskon? Mina är som natt och dag. Tyckte att Alicia var vild när hon var liten, men det är ju ingenting mot hur lillebror är! Alicia var blickstilla om man ser hur Oliver far fram och river ner ALLT. Tur att man kan älska dem ändå 😉 särskilt när de sover. KRAM
Visst är det kul! Så spännande att se hur de utvecklas…
Haha, Stella ser så schysst laid-back ut och så nappen i ett stadigt tag! Kalle gillar inte heller när det blir för mycket fart, då håller han andan och blir illröd i ansiktet tills han till slut börjar gråta.
Idag var det dags för babyrytmik/sång igen. Vanligtvis en grupp på ca 10 bebisar men idag var det bara Kalle och jag. Snacka om solosång och inte sjunger jag särskilt rent heller… Han verkade dock inte misstycka.
Har hittat att man kan göra manchettknappar med t.ex barnens namn på. Är det töntigt eller helt ok att ge sin make?
Kram e
Oj, ensam babyrytmik låter intressant 🙂 åh, tycker det låter fint med manschettknappar med namnen om designen är enkel för övrigt liksom, bra present! Här sitter vi fortfarande i väntrummet, men nu har Stella fått ögondroppar i alla fall, tur att jag tog med stor matsäck!!! Kram