Sitter och kollar på ett avsnitt av nya säsongen Friday Night Lights – funderade innan: 4o minuter extra sömn eller en stund i soffan med en brownie som en kompis kom över med igår och lite tv-tittande… Men ibland behöver man ju bara slappa! Imorgon kör jag igång med plugget igen. Nedräkning nu!
Annars har jag läst om mammor senaste dagarna. Först i söndagens New York Times – In Defense of the Imperfect Mother, en fransk filosof har skrivit om hur hon tycker att en del nya ”trender” (tygblöjor, miljötänket) fångar kvinnor i gamla roller, eller ungefär så. Och sen den lilla diskussionen mellan Alex Schulman och Linna Johansson. Läs hennes svar! Har inte läst bloggen många gånger, men det är väl klart att man ska kunna uttrycka att det inte alltid bara är rosenrosa och underbart att ha barn, ibland är det jobbigt och tröttsamt, det betyder ju inte att man älskar sina barn mindre. Har dessutom också tidigare irriterat mig på Alex Schulmans kommentarer angående kvinnor som arbetar när barnen är små. En sån trist och nedlåtande attityd. Innan Kitty föddes sa en kille (utan barn faktiskt!) till mig när jag förklarade att jag tänkte fortsätta plugga efter sommarlovet ungefär: nej, lilla du, när bebisen väl kommer känns allt annorlunda. Men nej, det gjorde det faktiskt inte. Och Kitty klarade sig utmärkt med sin pappa på dagarna!
Förresten, min blogg kanske mest handlar om roliga och glada mammastunder – oftast blir jag mer inspirerad av dem än av långa Kitty-bråk eller en vaknatt… Men visst finns det stunder när man blir alldeles galen också! När Kitty vägrar äta eller bara säger nej, nej, nej till allt. Och inte vaknade jag med ett leende på läpparna och tyckte det var härligt de första månaderna när Stella inte börjat sova hela natten. Snarare grrrr, jag vill sova, jag är trött, förstår du inte det? Gaaaaah!
Nej, nu sover alla andra här hemma, eller i alla fall Kitty och Stella. Dags för mig att vila huvudet, godnatt!
Amy von Sydow Green 
Javisst, håller med 110%. Just denna veckan har min J – Stella’s pappa rest igen med jobbet – 7 dagar i sträck. Vi ska flytta på lördag och jag är helt ensam i USA, förutom mina ”nya” mammavänner jag lärt känna – men inga mor/far föräldrar eller syskon – då jäklar känns det att det man är själv. Mamma sa härom dagen när jag packade, lagade middag, skruvade IKEA möbler, målade andra gamla möbler, oljade in utemöblerna och tog hand om Stella – ”en bra karl reder sig själv”…. stämde just då! Och just denna veckan har det tagit 3 långa, skrikiga, tåriga timmar att få Stella och sova – vilket är lite tröttsamt natt efter natt. Hursomhelst, nu sover hon. Jag har packat lite, tittat på RHNJ och ska sussa kudden! Ny dag imorrn med mitt lilla bustroll, som jag älskar över allt annat! Thank God for coffee! 😉
Lycka till på provet, Amy!
Visst saknar man verkligen att ha familjen omkring sig! Usch… Ser fram emot en lång sommar hemma. Lycka till med flytten, du verkar fixa allt galant 🙂
Intressant inlägg! Jag tror att ett problem för många av oss mammor OCH pappor idag är att det är så stor fokusering på föräldraskap – allt från val av BB till vagn till försäkringar till pedagogisk inriktning på förskola till hur man fördelar föräldraförsäkring & tid. Tyvärr leder inte alltid detta till att vi ser på medsystrar och medbröder (?) med generositet och tacksamhet över att vi är individer med olika behov som blir föräldrar under vitt skilda omständigheter. Istället verkar det nästan som att man uppfattar att de egna valen ifrågasätts om andra väljer andra alternativ. Det är en märklig utveckling, tycker jag.
Helt sant! Det som är rätt för en familj fungerar inte alls för en annan, vi är ju olika och strävar efter olika saker i livet!
LYCKA TILL AMY! Tänker pa dig pa fredag! Det gar säkert jätte bra! Maste du ta fler prov eller är det här det sista? Kan du jobba som läkare sen? Själv har jag en ”presentation” pa fredag. Sitter här i mörkret och försöker fa ihop nagot vettigt. Ute är det soligt och sommarvarmt!
Tack! Det är ett prov till att skriva, sen ansökan till residency… Men hoppas på att komma igång med forskningsjobb till hösten i alla fall! Lycka till meddin presentation 🙂
Håller med. Har alltid gillat Alex men sen han började skriva sin pappa-blogg så känns det inte äkta längre, allt är så himla bra hela tiden och det vet ju vi som har barn att så är inte fallet. Kommentarerna man får om att när du får barn kommer du tänka annorlunda och prioritera annat. Typ ”du kommer inte bry dig om dig själv och dina behov kommer alltid komma sist” blir man ju oxå sjukt trött på! Visst blir livet annorlunda men jag är ju fortfarande jag och mina behov är viktiga oxå.
Precis, tid att bara vara sig själv är fortfarande viktigt! Har inte slutat tänka på mina egna behov 🙂 även om man ju anpassar sig på många sätt.
Instämmer!! Kran
Visst är det så! De rosenröda stunderna är egentligen rätt lätträknade, men ändå gör vi det. Och gör om det! Jag går in i v 10 imorgon och har precis blivit sjukskriven pga Hyperemesis gravidarum (precis som förra graviditeten) och jag vet inte hur många gånger jag har undrat ifall jag är riktigt klok som utsätter mig för det här – igen! Men det är ju värt det i slutänden, så är det bara.
Nej vad trist med illamåendet, men grattis till v 10, så spännande! Håller med om att det är värt det 🙂 kram!
Ibland kanske kvinnor både vill och måste jobba, man kanske har den tydpen av yrke man inte bara kan ”försvinna” ifrån..dessutom tror jag inte barnen mår såligt för det om de bara har bra passning. En pappa är tex en lika fullgod förälder ( ok undantag fölr ammande barn) Jag ser ofta det i mitt jobb denna attityden att det bara är mamman som duger, trist!
Alla har tuffa dagar och då är avslappning med gottis och ett riktigt bra magasin bästa trösten, eller varför inte en stund med ”bloggkompisarna” 🙂
Sköt om dig Amy!
Tina torkelsson i Göteborg?
Lycka till på provet!! Verkligen:) Hoppas du har en bra känsla i magen på provdagen. Jag har febrilt mycket att göra, varför ska allt hända denna vecka, men det är faktiskt mest roliga saker:) HA de gött KRam Jenny
Som förälder har man ofta höga krav på sig själv och samhället ställer också rätt så höga krav. Jag förändrades när jag fick min son men till det bättre. Vissa saker har jag tyckte varit svåra som under inskolningen på förskolan då det kändes som jag övergav honom eller nu när han är i trotsåldern och bara säger nej och inte vill andra saker och utvecklingsstadier har varit fantastiska och fulla av glädje och lyckorus. En bra förälder i mina ögon kan konsten att balansera och njuta av stunderna.
Jag måste dock hålla med Alex om att tja, man får inte så positiva bilder när man läser Linnas blogg, eller läste, har inte läst den sen hon var gravid, då ALLT var nattsvart.
Det är inte som hon själv säger att man inte får visa de mörka sidorna, det är att ALLT var mörkt. Och hon klargjorde dessutom att hon inte tänkte amma sitt barn för hon mådde dåligt över att inte få vara fri.
För f’s sake – ett halvår av sitt liv, och jo, det ÄR vetenskapligt bevisat att barn mår bättre av bröstmjölk än ersättning. Att då inte ge sitt barn det när man faktiskt kan för att man vill ha sin ”frihet”, jag tycker det är djupt själviskt.
Jag slutade läsa Linnas blogg främst för att hon drog ner mig totalt, livet kändes nattsvart efter att ha läst hennes inlägg där hon vaggade omkring på Kungsholmen som en zombie med utsmetad kajal två centimeter under ögonen och i talrika inlägg förkunnandes hur dåligt allt var.
Jag stör mig också på Alex glättighet och på hans ehm, något ointellektuella, för att uttrycka det snällt, blivande hustru, men jag håller fullt med honom om att det i bloggen inte framstår (eller framstod, jag har som sagt var inte läst den på väldigt länge) att hon skulle hysa några djupare känslor för sina barn.
Jag tror inte att det är så, absolut inte, men det är tydligen den känslan han får och det var den känslan jag också fick när jag fortfarande läste hennes blogg.
Angående vad han skrev om Birgitta – förstår inte riktigt? Det är ju bara ett påpekande att hon kommer att sakna sitt spädbarn när hon är i länder långt borta?
Men hur befriande är det inte med inlägg som inte bara beskriver mammalivet som en dans på rosor och det bästa som hänt en! Jag tycker du är enormt duktig Amy som pluggade vidare, utomlands dessutom, fast du har två småbarn.
Nu har jag inte barn själv (och har enligt vissa därför inte mandat att uttala mig) men det är hemskt trist att se när ens vänner som fått barn går från att ha varit vettiga individer till präktiga vetabästtyper. Har vänner som inte vill jobba, inte vill umgås med sina vänner utan bara, på ett i mina ögon osunt sätt, leva för sina barn.
Tror att barnen mår bäst av sunda föräldrar som inte lägger allt fokus på sin avkomma. Snacka om att det i längden blir stressigt för barnen.
Kram
Håller med men jag har faktiskt tänkt på Birgitta Ohlson en del, hon ska ju inte bara jobba hon ska jobba i BRYSSEL. Det är en annan sak än att jobba dagar och spendera kvällar och helger hemma…eller tror ni inte.
Hon kommer säkert klara det galant – pappan är ju där. Diskussionen blir så riktad på manligt – kvinnligt, jag tror att det är avståndet som är dilemmat. Samma sak hade gällt om det var en pappa som jobbat i Bryssel.
Lycka till på provet Amy!
PS…fortsätt jaga bort bloggtrollen haha…DS
Ingrid, ga och lagg dig eller ngt, gasp.
Lycka till Amy, Kram till dig och flickorna
Hej, vad svårt det är att erkänna, men jag är jättetrött. Och de få timmarna jag har (min lilla son går på ett slags dagis 3 eftermiddagar i veckan) åt mig själv skall användas på ett så förnuftigt sätt… skriva min dissertation, söka ett jobb till hösten. Jag ville ju absolut ha ett barn och är otroligt lycklig med den lilla, men jag tror nästan att jag har blivit victim of my own desires – det är lite mycket att hantera allt ihop. Och sen så är det lätt att hamna i otaksamhetsfällan, rösterna som tycket att man klagar finns ju där, precis när man inte behöver dem.
Nej, nu slutar jag bloggläsa för idag (tack för ett jättbra inlägg) och återvänder till allt annat.
Suck, denna avundsjuka… Kul att du är tillbaka Amy men förstår att du behöver en paus härifrån ibland. Ha det gott!!
Usch vad du är tråkig Ingrid. Ingen tvingar dig att läsa någon blogg så du kanske borde sluta. Missunnsamhet är ingen fin egenskap.
Kan inte halla med mer! Varsta som finns nar folk forklarar for en hur man kommer kanna efter man fott barn! Jag fick hundra kommentarer om vilken kyckling mamma jag skulle bli.
Sa kul att du bloggar har Amy! lycka till pa provet!
Kram
Bra inlägg! Klart att det behövs både ock. I min träningsblogg skriver jag också om de dagar då jag inte alls har någon träningsmotivation. Tror att man upplevs som mer ärlig om båda sidor kommer fram. Vi gör ju alla så gott vi kan. Ingen är perfekt.
Jag tycker att det finns så många kvinnor som talar om för andra hur de ska vara som mammor och vad som man inte får göra. Det känns på något vis som att de inte själva har något i livet att fokusera på förutom sina barn så de vill känna sig överlägsna andra genom att påpeka att de minsann inte drack kaffe eller färgade håret eller badade bastu när de var gravida eller vad det nu må vara.
Gud vad bra sagt. Jag håller med 100%. Det är så himla tröttsamt med alla dessa åsikter om vad som är bäst. Kan vi inte bara utgå från att alla gör det som fungerar bäst för deras barn och familj, utifrån de förutsättningar som finns.
Jag tycker Du var jätteduktig som pluggade på! Alla måste få göra sina val och ha sina värderingar att grunda dem på. Jag är imponerad att du vill bli läkare och hjälpa andra.
Jag och min man har tagit huvudansvaret för barnen i omgångar och jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt. Birgittas man behöver väl inte sitta på baken i Stockholm. Han kan ju vara med henne i Bryssel…
Det är ju enklare för henne att ha en flexibel tjänst och jobba hemma än någon i vårdyrke. Vår lilla familj har åkt runt världen tillsammans och tycker det fungerat bra. Livet har inte bara varit enkelt, då utmaningarna finns där på olika plan var man än befinner sig i världen. Vi har upplevt så mycket , har jättehärliga barn och tycker vi är oerhört lyckligt lottade.
Läste en jätteintressant artikel som jag inte hittar nu om företagsledare. När de varit CEO/styrelseordförande ett tag var de mätta. De ångrade att deras fruar hade varit med på alla skolevenemang och att de var lekpappan som hade allt serverat… Pappa är det enda jobbet man inte kan delegera.
Samma artikel tog upp sannolikheten för att ha ett bra äktenskap. Den ökar om man har liknande positioner, kan relatera och stötta varandra i hemmet och med jobbdilemman. För mig är det så skönt att kunna dra av fina kläderna, äta hemma och verkligen disskutera något jobbigt med min käre man som ger mig helt ocencurerad feedback.
My two cents
Hjälp, imorgon är min stora dag! Hinner inte svara på alla era kommentarer nu men ville bara säga tack för kloka ord – och för att ni tar er tid! Louise, åh vad jag förstår dig… Helena, nej precis, mannen kan ju åka till Bryssel 🙂 Nej, nu ska här bankas in några sista detaljer och så måste jag packa en bra matväska inför imorgon. 7 x 60 min och 45 min paustid (inkl toalettbesök) så det blir ingen tid att springa och köpa lunch! Kram allihop
Heja heja, detta fixar du galant!
Lycka till Amy! Ska hålla tummarna för dig idag 😀
Håller alla tummar jag har för dig idag! Åh vad jag önskar dig all lycka.
Man kan väl få vara mer än bara mamma? Jag var ju en person innan jag fick barn och den personen dog väl inte bara för att barnen kom? Äsch, tycker det är larvigt, alla måste ju få vara sig själva och göra det bästa inom sin familj och sina förutsättningar. Och dem är det ingen annan än familjen som vet om!
KRAM och lycka till
Bra sagt Lotta!
Alla kan ju inte vara lika, alla har ju helt olika förutsättningar och måste stå för sina val.
Tack! Det är ju så tröttsamt med allt tyckande. Varför tycker sig vissa ha rätt att tala om för andra hur de ska göra/leva sina liv? De vet ju inte hur vi har det i vår vardag… Fast sådana människor har det nog svårt med sig själva och måste hävda sig för att övertyga sig själva om att deras liv är det bästa.
Amy, hoppas ditt prov gick bra! Höll tummarna hart hart!!! Min presentation gick jätte bra & jag är mycket nöjd!
Hoppas att ditt prov gick bra och att du nu njuter av lite ”sommarlov”. Intressant debatt ovan i kommentarerna. Laste ocksa artikeln i NY Times och ar nyfiken pa boken. Alltid fascinerad att detta amne ar sa ”touchy”.
Ja det är ju så olika för varje person och varje familj. Vad som är rätt för en är inte det för en annan. Fortsätt göra det som passar er.
Just nu njuter jag av lugnet i huset, då två kidz och vovven sover 😉 .kramar
Som avslutning på kommentarerna om Birgitta Ohlsson läste jag just i Femina. Hon ska ha semester när bebisen kommer i Juli. Sen ska hennes man (juridik professor) och bebis resa med henne på valturne och Brysseluppdrag. Efter valet i September vet hon inte ens om hon har ett jobb… Hon har dessutom ett stort nätverk som vill ställa upp.
What is the fuss about…?
Hej Amy!
Hoppas provet gick vägen! Helt otroligt att du har energi att plugga med två små barn. Bra kämpat!
Själv släpar jag hem pek/artiklar varje eftermiddag som jag tänkt läsa när dottern har somnat men det finns så mycket annat som lockar när kvällen kommer, exempelvis sängen 🙂 Så nästa dag bär jag bara tillbaka allt igen… vecka efter vecka. Undrar om jag någonsin kommer förändras 🙂
Håller tummarna för att det gått bra på provet! Och kul du bloggar vidare, missade mejla dig i samband m hemsidebyte, men din snälla o duktiga syster förmedlade adressen! Ha det gott och önskar dig en härlig sommar!
Amy, Du måste vara så stolt över Ebba. Hon är jätteduktig. Fantastiskt kul att man kan se henne live utanför Sverige.
Hej Amy,
Hoppas allt är bra och att du klarat provet.
Saknar dina inlägg även om jag förstår att du har massor omkring dig.
Kram,
Victoria
Hej Amy
En liten haslning fran mig! Hoppas provet gick bra och att du nu avnjuter en harlig sommar i Sverige. Du har absolut mer an val fortjanat en bloggpaus men jag hoppas att du aterkommer – vi ar nog manga som saknar dig. Ar aven nyfiken pa hur det gar med Kittys ”simmande”…
Kramar
Siri i London
Ville bara säga att jag också saknar dig! Njut! KRAM
Håller med Victoria, Siri och Lotta och hoppas att vi får fortsätta följa dig så småningom. Njut av familjen och den svenska sommaren! Själv ska jag njuta av lille S, min lille son som snart hunnit bli hela sju veckor 🙂 Livet med bebis är så mysigt!
Varma kramar
N.