Nu blir det popcorn, soffan och nya Office + 30 Rock – klassisk torsdagkväll! Torsdagar innebär även pianoskola för Kitty samt pannkakor till middag på Lee’s Diner bredvid. Idag blev allting sådär lite lagom fel dock… Började med att Kitty skulle springa ikapp med en klasskompis till skolans grind, i ösregnet råkade hon springa rätt in i järngrinden med näsan först. Världens näsblod och inte hade jag näsdukar. River upp en blöja ur väskan och Kitty gråter om möjligt ännu mer och vägrar låta sig torkas med den! Under tiden sitter Stella i en vattenpöl rätt så nöjd men blöt. Vi lyckades fixa näsan men inte Kittys ledsna som bara blev värre och värre… Efter 30 minuters gråt och utanför pianoskolan tänkte jag att det är nog bäst att åka hem. Vi var tidiga men jag sa till pianofröken hur det var. Sätter oss i bilen men då kommer Kitty på att hon vill ju ha pannkakor ändå! Gråten blir värre igen, vi går och äter goda pannkakor och alla är på rätt gott humör. Då kommer Kitty på att hon ABSOLUT vill gå på pianoskolan ändå… Gaaaaa! Men vi är ju alldeles bredvid så vi springer dit, 20 minuter försent, dyblöta, Stella ganska rastlös… Och väl där vill Kitty INTE göra som man ska, inte lyssna, ingenting. Suck. Sen gråt hela vägen hem för att hon inte fick rätt klistermärke…
Oj, evighetsinlägg, men så blir det ibland! I alla fall, en supersnäll granne ryckte in och lyfte in Stella så att jag kunde få upp Kitty (skrikande ”dumma mamma” om och om igen) från den regniga gatan… Och rätt snart därefter sov bägge lugnt. Innan Kitty somnade frågade hon mig: ”Varför var jag så arg mamma?” – hmmm, först var det ju det där med näsan sa jag…
Och nu har popcornen poppat klart, yes!
Amy von Sydow Green 
🙂
Härligt skrivet!! Härliga barn!!
Kunde varit jag som skrev det…livet med 4,5 åring+nästan 1-åring går verkligen upp och ned! Särskilt det där med att man själv är helt slut och uppriven över utbrotten – och de minns inte ens vad som gjorde dem så arga!!
Visst är det upp och ned! Skönt att höra att andra 4,5-åringar också har utbrott då och då… Kittys är färre nu än för något år sedan men ibland blir allt bara fel!!!
Aj, det var en supergau situation… Men du klarade det ju jättebra. Du ska banne mig få ett klistermärke för pragmatism och pannkakor! Ska försöka komma ihåg denna episod när min lilla solsken blir till askmoln för den första gången.
Det är så skönt att läsa hur det faktiskt kan vara att ha barn ibland. Jag tycker att alla är så duktiga på att skriva att ”man ska inte stressa ihjäl sig för att hinna med allt utan tänka på att prioritera det som är viktigt” och sedan är deras bloggar fulla med inlägg om middagar de lagat, bilder på glada barn klädda i matchande kläder (är det bara vi som aldrig lyckas ha sockor som matchar något i barnets garderob?), utflykter de varit på, träning de hunnit med, bilder på det nyinredda hemmet och kommentarer om det kreativa jobbet. Lite jobbigt när barnet här hemma mest äter burkmat, utflykterna oftast blir till lekplatsen i parken i närheten, vi inte lyckats köpa ett matbord på tre år utan fortfarande kör på en temporär lösning och jag inte har något jobb. Kanske lite långt inlägg det här men vill bara tala om att jag uppskattar blandningen av inlägg. Självklart är det kul att höra om det roliga också men även bra att höra om det som kanske inte är så kul också.
Våra utflykter blir också oftast till lekplatsen 🙂 Och barnen verkar så nöjda med det, tycker det är rätt spännande även om man varit där tusen ggr! Tack, nej allt är verkligen inte så kul och enkelt hela tiden och man hinner inte med allting!
Det är jättesvårt när det blir sådär och man vill bara göra dem nöjda men just i såna lägen brukar inget hjälpa för det har redan låst sig nånstans. Det bästa att göra då tycker jag är att bara ta ledningen och hitta på nåt helt annat som avledande typ nu åker vi och hyr en film och sen hem och mysa i soffan med lite glass, nu struntar vi i planerna, punkt slut. Så kör man på det och då slipper de att tänka på vad de vill och inte vill för det kanske de inte riktigt orkar just då.
Åh, det är verkligen så, borde ha insett redan vid näsblodet och jätteutbrottet efter det att nu struntar vi i det här, lugnt och skönt hemma helt enkelt. Nästa gång får det bli så…
Ha,ha, känner igen detta allt för väl, fyraåringar kan ha en fantastisk stark vilja eller velighet, det viktigaste verkar vara att DOM får bestämma även om det verkar helt baklänges det som dom bestämmer, det har väl med det egna jaget och viljan att göra men PUH vad det kan vara jobbigt för dom och för föräldrarna… Min 4åring blir 5 i feb och den värsta trotsen har lagt sig, men det har pågått i över ett år, han kan fortfarande få för sig att han inte vill gå ett steg till när vi är på väg hem från dagis men han kommer på bättre tankar snabbare nu.. Det är härligt med barn:)
Ja, viljan och veligheten, den kombinationen blir svår ibland 🙂
Du var mig allt en snäll mamma, jag hade inte gått med på varken pannkakor eller att gå till pianoskolan- har man bestämt sig så har man bestämt sej 🙂
Hoppas Ni har en fin dag!
Kram
MammaMorran- funderar på livet & Barn med ADHD/Autism
Sant, tror att jag är för snäll ibland…