”Genusdebatten” på nätet som visst började här, intressant såklart när man har två flickor i förskoleåldern. Har aldrig läst Hanna Fridéns blogg, men jag gillar hennes inlägg starkt! Det är för mig en självklarhet att det är viktigt att ha ett genustänk på förskolan. Att behandla alla barnen lika oavsett om de är flickor eller pojkar, att inte behandla vissa aktiviteter som flickaktiviteter och andra som pojkaktiviteter, fundera över rollerna för flickor och pojkar i de böcker man läser osv.
Jag tänker kanske extra mycket på detta eftersom Kitty aldrig varit ett dugg intresserad utav prinsessor, finklänningar eller dockor utan mycket hellre springer snabbt, hoppar högt, klättrar, bygger med lego, samlar på pinnar och stenar, låtsas vara en tiger… Klart man ska låta barnen göra vad de tycker är kul och spännande! Både flickor och pojkar ska få vara fria att välja vad de ska göra.
Visst är vi på väg mot jämställdhet men jag tycker ofta att man ser föräldrar behandla sina flickor på ett visst sätt och pojkar på ett annat. Förra fredagen på Stellas balett (där det bara är flickor, big surprise) råkade hon snubbla till och ramla lite på en annan flicka, alltså väldigt lite, flickan märkte det knappt, men sen vände sig hennes pappa mot henne och sa:”Are you ok? Are you sure you are ok? It doesnt hurt?” och självklart bröt flickan ihop och la sig på golvet och grät, ajajaj… Visst är det tråkigt när föräldrar behandlar sina flickor som spröda och ömtåliga, för det påverkar dem såklart. Det är svårt men intressant allt det här och nu är det dags för mig att komma igång med lite jobb…
Amy von Sydow Green 
Vad tycker du om genus debatten här i USA? Min lilla tjej har ännu inte börjat på förskola så jag har ingen riktig koll på det. Men jag tycker att här är det verkligen blå eller rosa som gäller, iallafall på nyfödda och mindre bebisar. Jag älskar rosa, och lilla Alice har myket rosa och lila kläder. Men jag har även köpt kläder till henne på the boys section (tex en pyjamas med apor som var i lite mörkare färger). Jag har märkt på mammorna jag umgås med att det är noll koll på genus här. Jag är inte speciellt insatt heller men jag tänker INTE begränsa Alice till att bara vara en flicka. Om jag nån gång får för mig att prata genus med de mammorna så tittar de bara konstigt på mig haha…
Anna
Hej Anna! Håller helt med dig när det gäller kläderna här i USA, det måste nästan vara antingen rosa/lila eller blått/grönt. Fast just här där vi bor tycker jag det är lite annorlunda, i Stellas dagisgrupp ser man inte så mycket skillnad på pojkarna och flickorna när det gäller kläder, jag tycker i och för sig att det är roligt med klänningar och blommigt till Stella för att det är så gulligt… Än så länge bryr hon sig inte så mycket om vad hon har på sig, vi får väl se vad hon tycker lite längre fram!
Hej igen! Efter dagismöte igår insåg jag en anledning till att saker och ting nog är annorlunda där vi bor, föräldrarna kommer nämligen från alla möjliga länder: Spanien, Kina, Bulgarien, Serbien, Tyskland, Sverige, USA… Och alla verkar ha lite olika ideer, men de flesta är inte så inne på det amerikanska prinsesstemat i alla fall!
I haven’t got round to reading the two other blogs, but really I think there is a HUGE difference between Anglo and Swedish cultures when it comes to the whole children and gender debate.
Certainly in the UK it is very black and white when it comes to gender roles and I should imagine the US is fairly similar. Little girls should be princesses and boys dragon slaying knights – all too evident in advertisements. The toys, TV shows and magazines aimed at the under 13s really drive home these ideas.
I love the ethos Polarn o Pyret have, kids are kids, bold patterns, totally gender neutral (give or take a few dresses and skirts). Of course not every Swede will dress their children in PoP clothes, but to generalise and draw from my own personal experience, most of them do. The clothes shop seems to represent the general Swedish attitude to gender. It’s just more relaxed.
I probably could go a lot deeper than just Polarn o. Pyret, but this is your blog so I won’t eat up the comment space with rambles. I admire the way you’re bringing up Kitty and Stella, you’ve got the right attitude and I’m glad you’re keeping it Swedish and not forcing your girls into princess dresses. That was the story of my childhood. They don’t mix well with climbing fences.
Hi there! I also love the whole PoP principle – bright, fun, colorful clothing that is sturdy enough to be worn for any type of play, by both girls and boys. This whole princess thing over here is just a little crazy…
Som utbildad genusvetare säger jag hurra, hurra för att det äntligen får mer uppmärksamhet – men kanske inte lika mycket hurra för att folk tycks vägra inse att deras beteende och deras sätt att behandla sina barn när det gäller kön påverkar dom. Kom igen, för fasen! Jag håller mina tummar och tår för att det också gör att folk inser att genus är ett RIKTIGT (hör & häpna!) ämne & att en får RIKTIGA (wow!) högskolepoäng för att läsa det! & så kanske det kan göra att paniken i ögonen hos andra inte dyker upp när en meddelar att en är genusvetare 😉
Heja genusvetaren Matilda 🙂
Riktigt kul att höra dig säga det här. Det hade jag inte riktigt trott om dig, förlåt, menar inget illa. Kanske är det för att du bor i USA som jag inbillar mig inte är lika inne på genus som Sverige (jag kan såklart ha fel!) Du brukar heller inte skriva om sånt, men å andra sidan är det inte en sån sorts blogg. Fördomar helt enkelt, sorry… Men men, jag gillar dig och din blogg och gör det bara mer efter detta. 🙂 Det märks ju på Kitty att hon fått bli sig själv och inte pressats in i en prinsessroll, tycker hon är ascool. 🙂
Tack 🙂 Kitty är verkligen en cool liten tjej, det håller jag med om såklart!
Nyfiken på vad/var du jobbar med nu?!
Hejsan Sara! Samarbetar med Ebba på ett nytt spännande projekt, lite hemligt (hatar själv när bloggare håller på med hemliga projekt, men det kommer fram så småningom…) än så länge + jag har faktiskt börjat studera igen, ”human nutrition,” känns lite galet att läsa ännu mer men jag tror att det är rätt bana för mig, hoppas 🙂
Håller så med dig Amy, bra kommentar! Och dig också Matilda, väldigt sant.
Tack förresten Amy för träningsinspiration härom veckan 🙂 och så roligt med så frekventa uppdateringar igen.
Tack! Ska försöka träningsinspirera då och då 🙂 Funderar på att ta en dag i veckan då jag alltid skriver något som har med träning att göra!
Hej Amy!
Jag ville bara säga att jag är så glad att jag har hittat din blogg igen, jag tyckte så mycket om den tidigare. Håller för övrigt med om att Hanna Fridéns inlägg är väldigt bra.
Visst är det! Välkommen tillbaka Ida 🙂
Skitbra Amy! Det där att pressa in människor i trånga mallar är hämmande och destruktivt. Läste ni genus på läkarlinjen?
Tack! Hmm, nej faktiskt inte som jag kommer ihåg…
Det vore intressant med en genusstudie i hur läkare bemöter patienter beroende av kön!
Hurra vad bra skrivit!! Och Hannas krönika om genus var faktiskt bland det bästa jag har läst på länge.
Vad trevligt att du kommit igång med bloggen igen! Den är så mysig och trivsam!
Håller med – men måste säga att jag tänkt på det förr, något inlägg där du skrev att Kitty för en gångs skull ville ha en klänning – genast började folk i kommentarerna att typ BERÖMMA henne och kommentera i stil med ”äntligen!” (Kanske inte exakt så, kommer inte ihåg, det var ju länge sedan, men jag reagerade i alla fall.) Känns otroligt trist att ett litet barn ska hyllas för att hon ”väljer” att klä sig könsbundet – alltså inte att hon klär sig så i sig utan att vuxna människor berömmer det och ser det som ett framsteg.
Jag jobbade tidigare extra i en butik som sålde bl.a. barnkläder. Man läser SÅ MYCKET om alla dessa unga, hippa föräldrar som natuuuurligtvis är genusmedvetna, men när det kommer till kläder till barn råder det tydligen ett visst hycklande. Flera gånger fick jag frågor som ”men en grön tröja – neeej, det kan väl inte killar ha?” ”den här har ett ett hjärta på fickan, nej, det är verkligen inte lämpligt för en kille”. Allt detta av relativt unga föräldrar (som jag verkligen trodde om bättre) som jag verkligen trodde var bättre insatta.
En känd designer (usch, vad töntigt det låter att skriva så, men vill inte nämna henne vid namn) kom in med sin dotter i femårsåldern. Dottern ville ha någon liten grej, kommer inte ihåg nu vad det var, och mamman svarade ”nej, den får du inte, den är inte tillräckligt tjejig tycker jag!” (!) Flickan ger sen därifrån med ett rosa glittrigt armband…
Dessutom – känns lite trist att just klänningar och kjolar blir mer dissade (jag dissade inte klädesplagget per se ovan, utan att en tjej får BERÖM när hon sätter på sig den), jag slår vad om att man kan röra sig bättre och leka vildare i en fluffig balettkjol än i ett par stela jeans!
Det är klart man ska klä sin dotter i rosa om man älskar det, men om man inte skulle klä sin son i samma färg kanske man ska rannsaka sig en aning.
Jag älskar rosa och lila, och jag kan lova att mina barn av båda könen kommer att kläs i detta.
…men det värsta var nästan när jag jobbade extra på Ica, och en man kom in med rosa hundbajspåsar och ville byta dem till blå, eftersom det blivit ett felköp för de hade en hane. Kunde faktiskt inte hålla mig från någon halvspydig kommentar. Mycket uppnosigt av mig…