Svenskt i vårt hus!
Åh, den här typen av artiklar gör mig glad och nöjd! Tvåspråkighet ger hjärnan en slags ständig gymnastik, som leder till förbättring av exekutiva funktioner och att behöva byta språk då och då verkar kunna ge en förmåga att anpassa sig till nya situationer. För mig har det varit en självklarhet att Kitty och Stella ska kunna svenska, även om vi nu bor i USA och förmodligen blir kvar här ett bra tag. Det hjälper verkligen att Jeff kan en hel del svenska också efter att ha bott i Sverige, gått på SFI och kämpat själv.
Många sa till mig att åh, det ordnar sig så lätt bara du pratar svenska med dem konsekvent. Men så lätt tycker jag inte att det har varit! Vi bor i en kompakt amerikansk miljö, eller nja, Kitty och Stella har många kamrater som pratar ett annat språk förutom svenska (spanska, franska, tyska, ryska osv!) men det engelska språket dominerar ju. Alla deras nya erfarenheter sker på engelska och då vill de gärna prata om vad som hänt på engelska också. Det som jag tycker hjälper allra mest är att läsa så mycket som möjligt på svenska (och det har aldrig varit något problem, vill de läsa en engelsk bok så gör jag bara snabböversättning…) och att ha massor av svenska filmer. Kitty älskar alla Astrid Lindgrens böcker och filmer – Emil, Lotta och Pippi är populära här hemma. Stella har börjat gilla Lotta och Pippi också, det är verkligen kul! Sen har vi ju än så länge lyckats åka till Sverige ofta och länge också – jag hoppas kunna fortsätta med det så gott det bara går. Svenska vänner med barn här i Philadelphia är också fantastiskt för hela familjen.
Både Kitty och Stella har pratat rätt så sent. Stella var väldigt sen med sitt expressiva tal även om jag kände att hon förstod allting. Hon är mer blyg än Kitty och jag tror att hon kände sig osäker på hur hon skulle kommunicera på dagis. Kitty struntade fullständigt i om hon råkade säga ett ord som någon inte förstod när hon var i den åldern, men Stella blev i stort sett knäpptyst i sin lilla dagisgrupp. Vi började arbeta med en talpedagog en gång i veckan sent i höstas och sen kom hon igång för fullt. Nu vill hon prata precis hela tiden! En vild blandning av svenska och engelska. Kitty är bra på att byta mellan språken, men nu när det gått några månader sen senaste Sverige-resan blir det mer och mer engelska, det får vi jobba med…
Nej, nu lite söndagsjobb här, uppsats och presentation som måste fixas till imorgon. Hoppas att ni har haft en härlig helg!
Amy von Sydow Green 
Hej, kul att du tar upp detta. Bor i Frankrike och pappa pratar franska med barnen som gâr i fransk skola. Det där att tvâsprâkighet skulle komma bara för att man pratar med dem, det tycker inte jag stämmer heller. Det är mycket tragglande, tror ocksâ att nyckeln ligger i att läsa pâ svenska med barnen. Vet inte hur det är för dig, men när jag är trött blir det lätt att jag ”slâr över” till franska. Barnen vet ju att jag förstâr dem endâ sâ de fuskar ibland. Men jag intalar mig att jag mâste fortsätta pâ svenska, inte minst sâ att familjen i Sverige förstâr men ocksâ för deras egen skull. Kul att läsa artickeln in NY Times, det ger vatten pâ kvarn.
Vad roligt att du tog upp detta och linkade till artikeln. Bor oxa i Frankrike och min aldsta son (4 ar) har faktiskt lite svart att komma igang att prata. Hade hort att det var bara att prata pa men sa latt ar det som sagt inte. Kanns ”skont” att hora att det finns andra som tycker likadant.
Min man (som ar fransman) talar inte svenska heller sa det blir mycket pa franska i var familj.
Väldigt bra som ni tänkt! Är otroligt tacksam att min mamma var väldigt noggrann med att jag skulle kunna hennes språk lika bra som svenska – även om BVC på den tiden propagerade att barn som jag skulle bli förvirrade och inte kunna lära sig något språk. Jag började också prata väldigt sent…Idag bor jag i Tyskland, pratar lika bra svenska som tyska och ingen skulle tro att jag inte kom härifrån. Det har hjälpt mig när jag sökte jobb, praktik och när jag skulle lära mig andra språk. Och såklart när jag träffade min sambo. Om vi får barn någon gång i framtiden, ska jag försöka mig på att bara prata svenska, hoppas det funkar, vet av mamma att det inte alltid var så lätt. Och att jag – när jag var tonåring – absolut inte ville prata något annat än svenska, möjligtvis engelska. Haha, vi får se. Tack för att du delar med dig och tar upp detta!
åh va kul att läsa! vi har ju just börjat här hemma och det dröjer väl några månader än innan vi får höra alice prata. spännande är det!
Kul att höra hur ni och de andra kommentatorerna har gjort och hur det har gått. Min son babblar mest fortfarande och säger inga ord än (han är nästan 13 månader). Vi är väldigt ”amerikanska”, min man pratar ingen svenska så det är bara engelska hemma och på dagis. Jag pratar bara svenska och vi tittar på Alfons, Björnes magasin och Babar på svenska och läser på svenska. Som tur är finns svenska skolan här i Gboro när han blir äldre och även lite andra svenskar. Jag tänker att han är min svenska bebis och när han väl börjar prata kommer svenskan först, fast jag vet ju att det är minimal chans att det kommer hända. 🙂
Tack för inlägget & länken till artikeln, har precis skickat vidare den till min canadensiska kille! Vi har inte barn än, men det skadar inte att framhålla fördelarna med att han arbetar vidare på sin svenska!
Intressant inlägg!
Jag var barnflicka i en familj där, liksom i er familj, mamman pratade svenska och pappan engelska. Men dessutom bodde de i Tyskland, så barnen hade alltså tre språk!
Jag pratade bara svenska med barnen och det funkade utmärkt. Tycker dock att tyska var det de var bäst på, men de var väldigt duktiga även på svenska, särskilt när man betänker att de faktiskt aldrig bott här…
Den lille killen var också sen med att prata, men visst förstod han allting! Tror att han blev lite förvirrad över alla olika ljudintryck, men som sagt var, han förstod alla språken lika bra, det var tydligt.
Jag tycker absolut man skall prata sitt modersspråk med barnen. Det är att göra barnet en björntjänst att inte göra det. De lär sig så otroligt bra när de är små och ett till språk, oavsett vilket, är alltid en enorm tillgång. Dessutom visar ju undersökningar att barn vars föräldrar har pratat till dem i det språk föräldrarna är helt flytande i (dvs modersmålet) är duktigare även på det nya språket i det andra landet.
Bra att läsa för svenska för dem! Det finns så många underbara svenska barnböcker… (Tja, det finns väl visserligen underbara barnböcker på alla språk…)
Förövrigt kan jag inte kommentera när jag anger min korrekta e-mailadress. Det står att jag måste logga in på mitt wordpresskonto som är bundet till e-mailadressen, men det har jag inte det minsta lust med (gammalt bloggkonto som jag inte ens använder längre). Hoppas det inte är något nytt påhitt från wordpress utan en tillfällig bugg.)
Kan inte annat än att hålla med dig. Vi läser på svenska varje dag och tittar på svenska filmer (Pippi, Alfons Åberg, Bamse mfl) men min sons dagliga språk i skola, med kompisar, barnflicka är engelska och som du skriver, hans upplevelser sker på engelska. Vi försöker vara konsekventa med svenskan men det är inte alltid lätt då han svarar tillbaka på engelska;-) men enträgen vinner (eller vad det nu är man säger). Han förstår svenska lika bra som engelsks och efter några veckor i Sverige så pratar han riktigt bra. Ha en fortsatt härlig vecka!
Hej Amy! Jag är själv uppvuxen utomlands med två svenska föräldrar- varken jag eller min bror har någonsin bott i Sverige eller gått i svensk skola. Det är klart jag inser i vuxen ålder att jag är mycket mera bekväm med att prata tyska eller franska pga att jag har gått i schweisisk skola hela mitt liv men samtidigt är det jättekul att kunna förstå och prata svenska även om jag och även min familj nu förvexlar en hel del ord och uttryck med varandra. Även om jag inte är bosatt i Sverige är det en otrolig tillgång! Mina föräldrar var envisa och kämpade på med svenskan och krävde att vi endast skulle svara dom på svenska. Visst var det gånger då jag vägrade men så småningom inser man ju äldre man blir att det bara är en fördel att kunna ytterligare ett språk även om det aldrig kan bli lika perfekt som om man hade vuxit upp i Sverige. Det är kul men samtidigt förvirrande för man undrar ju vilket språk man ska lära sina barn senare.
Hej Caroline! Åh, så intressant att få höra ditt perspektiv. Men nu är jag verkligen nyfiken, hur har du lärt dig att skriva så bra på svenska? Jag är riktigt imponerad! Det blir nästa utmaning att ta tag i nu när Kitty går i skolan och läser och skriver… Tack för din kommentar 🙂
Hej! Jag var alltid ”tvungen” att prata svenska hemma och mina föräldrar var noga med att poängtera vårt svenska ursprung. Vi var aldrig med i någon svensk föreningen eller liknande i Schweiz, jag hade inga svenska kompisar under uppväxten, men vi såg väldig mycket på svensk tv, läste, lyssnade på musik. Sen var vi var enda sommar i Sverige, hela vårt sommarlov med släkten då man bara pratade svenska och skrev svenska. När jag läste på universitetet läste jag en utbytestermin i Lund där jag läste alla kurser på svenska. Det var verkligen en utmaning eftersom jag aldrig formellt hade lärt mig att skriva på svenska, kunde endast prata och jag insåg snabbt att det inte var perfekt heller. Jag fick mycket hjälp hemmifrån av föräldrarna som korrekturläste alla mina uppgifter. Efter en termin kunde jag i princip skriva. Men ju längre man är borta från sverige ju krångligare går det att prata och skriva men efter ett tag i sverige kommer det tillbaka. Jag tror också detta är individuellt. Min bror exempelvis har aldrig lärt sig skriva ordentlig svenska och är heller inte speciellt intresserad, han är schweitsare med svenskt ursprung, precis som jag. Men vi pratar alltid svenska ihop även om vi gör många fel. Det är ju inte så troligt att vi kommer lära våra barn svenska då det inte är ett språk vi behärskar fullt ut. Men det är kul! Var envis med svenskan så att dina flickor lär sig sen måste det vara frivilligt om man vill lära sig mera senare i livet för man blir ju påverkad av vart man växer upp. Man får helt enkelt acceptera att man har svenskt ursprung men att man ändå kanske inte är svensk fullt ut. Lycka till!
Tvåspråkighet tar tid att utveckla men ge inte upp (men det vet du förmodligen!)
Tack allihop för era kommentarer! Det finns en facebook-grupp för utlandssvenskar som vill prata svenska med sina barn, kommer inte ihåg exakt vad den heter nu men jag är med i den och kan kolla upp… En hel del bra idéer och länkar där!
Svenska som modersmål utomlands heter gruppen!
Jätteintressant artikel Amy! Tack för tipset 🙂 Lycka till med tentaplugget!
Vill uppmuntra alla att lära barnen så många språk det är möjligt, jag kunde fått tre språk ”gratis” hemifrån utöver svenskan men det blev svenskan perfekt plus ett halvt av de andra språken haha. Man blir så oerhört eftertraktad på arbetsmarknaden om man är flerspråkig så det är guld värt att få lära sig flera språk!
Va kul att du skriver om det här – har själv funderat mycket på det. Jag har växt upp med spanska som hemspråk och bara pratat spanska med mina föräldrar, men nästan bara svenska med min syster och självklart svenska i skolan. Nu har jag bott i över 8 år i Danmark och pratar helt flytande danska så jag tänker väldigt mycket på vilket språk som kommer att ”kännas rätt” att prata med eventuella barn i framtiden. Jag tror att det viktigaste är att föräldrarna håller ”enad front”, tänker att det är jätte svårt att få barnen att prata något språk ordentligt om man inte själv är konsekvent, varken mamma eller pappa pratade något som helst annat än spanska med oss och det var en självklarhet att vi skulle svara på spanska, nu är både min syster och jag flytande i spanska, svenska och engelska vilket självklart ger en fördel på arbetsmarknaden så jag är otroligt tacksam för att dom var så insisterande! 🙂
Nej, det har visats att barn blir bättre även på det nya landets språk om föräldrarna talar sitt modersmål med barnet. Om t.ex. spanska föräldrar flyttar till Sverige och pratar halvknagglig svenska med sitt barn blir barnet sämre på svenska än vad det hade blivit om föräldrarna talade det språk de behärskar, dvs spanska, med barnet och inte alls talar svenska med barnet – som ju barnet kommer att ta till sig ändå eftersom den växer upp i ett svensktalande land.
Det viktigaste är att barnet hemifrån får ett rikt ordförråd och en bra grammatik och känsla för ett språk, även om det inte är boendelandets språk, det går igen även när de lär sig andra språk, nämligen. 🙂
….skriver jag med en ganska konstig grammatik. ;P Nåja…
Jag är själv uppvuxen med en utländsk mamma och hon pratade bara polska med mig när jag var liten. Jag började prata, med hela meningar, när jag var två och vid tre års ålder pratade jag både polska och svenska flytande. Visst försämrades polskan senare, när jag började lågstadiet osv., men det gäller att kämpa på och fortsätta prata modersmålet hemma.
Jag växte upp i en söderort utanför Stockholm som var helsvensk typ, inga andra familjer med invandrarbakgrund, så jag fick aldrig möjligheten att gå på hemspråksundervisning i skolan – däremot lärde jag mig läsa och skriva på polska nästan själv, och jag kan tala om för er att det sannerligen inte är en lätt sak att behärska.
Nu har jag bott i Polen i ett par år och är gift med en polsk man som visat intresse för att lära sig svenska och han håller med mig att våra (än så länge framtida..) barn ska växa upp tvåspråkiga.
Och jag tänker göra det ni gör – läsa svenska böcker och kolla på svenska barnprogram. Jag växte förvisso upp med en salig blandning av polska och svenska böcker/barnprogram men förutom ett fåtal polska sagor är det dom svenska jag minns och håller kär. Så hemma hos oss kommer Astrid Lindgren/Pettson och Findus/Mamma Mu och Disney på svenska dominera, absolut.
Och så – Amy! Jag tror, utav egen erfarenhet, att Kitty kommer tala svenska bättre än Stella, eftersom hon är äldre. Jag har en yngre lillasyster som var precis som Stella är just nu, och jag var precis som Kitty. Jag struntade fullständigt i om någon förstod mig eller inte och hade inga större problem med att tala svenska såsom polska men Izabelle, min lillasyster, satt mest knäpptyst både hemma och på dagis och pga talar hon nästan ingen polska idag. Hon förstår i princip allt man säger till henne, men hon har jättestora problem med att säga någonting själv förutom småord såsom ”tack” eller om hon pratar med vår mormor IRL/på telefon.
Det har att göra med mig, tyvärr – för jag är nästan två år äldre och när jag började på dagis vid nästan tre års ålder och lärde mig svenska brukade jag komma hem och prata svenska med min syster. Så det var ju svårare för henne att prata polska då.
Sen skrev även någon att dom ”fuskar” och svarar på det andra språket när barnet inte vill prata svenska – och det gjorde min mamma också. Pga lärde vi oss att vi inte ”behöver” prata polska med mamma och det är nog en av dom största orsakerna till varför min syster inte pratar polska idag.
Jag har iaf bestämt mig för att mina barn ska prata svenska – ingenting annat finns liksom på kartan. Jag ÄR svensk, det är min mamma och min man som är polacker. Polskan får pappa ta hand om, med mig kommer dom bara prata svenska. Man måste vara mån om det, för det hjälper så otroligt mycket senare i livet.
Ping: Kungligt fredagsgodis, v 2 | Ebbas Blogg | SVT.se