Stellas nallar ska sova en stund, Kitty letar larver med sina nya kompisar. Det är så roligt att se hur olika Kitty och Stella är. Kitty älskar att hitta nya kompisar på lekplatsen, konverserar om födelsedag, namn, skola etc. Stella är mer blyg, tittar på och närmar sig lite långsamt. Snart är det dags för picknick, syltsmörgåsar och korv enligt önskemål…
Total lycka, de hittade en larv – nu byggs det hus!
Amy von Sydow Green 
PS. Kitty hade hjälmen på sig hela tiden på lekplatsen, ”for safety, mamma”, ja det kanske kan vara bra?!
Vad gulligt! Hi, hi!!! Min son frågade vad för ”head gear” man har när man spelar fotboll;-) såg sedan på NBC news att det är många som får hjärnskakning när de spelar soccer, så frågan kanske inte var så dum ändå!
Men gullfia! Läser hon en liten saga för dom me. hihi
Du, fråga, pratar tjejerna mest engelska eller svenska med dej?
Min pratar ju inte än så jag funderar mycket på hur hon kommer göra. 🙂
Jag har på senare tid läst mycket om storasyskonsyndromet och är även storasyster själv så jag känner igen personlighetsdragen hos Kitty och Stella. Nu är detta så komplext, så man kan inte generalisera, men jag tror att i stora drag beror ens personlighet som barn på om man är storasyskon eller lillasyskon och att det påverkar en mycket senare i livet. Jag var som Kitty, utåtriktad, social, hade lätt för att kommunicera med nya kompisar, ta kontakt och ta plats. Min lillasyster däremot var blyg, försiktig, hängde med och tog inte alls lika mycket plats. Nu i vuxen ålder är vi precis likadana. Jag har haft väldigt lätt för att ta för mig i arbetslivet till exempel och klara saker och ting själv, medan hon alltid behövt en hjälpande hand och inte alls varit lika självständig. Någonstans tror jag det beror på att storasyster även som liten förväntas ta ansvar, ta hand om lillasyster och vara duktig, medan det inte ställs lika stora krav på lillasyster. Läste någonstans att de allra flesta med ledarpositioner, politiker, företagare etc är förstfödda. Nu är detta bara en tanke, skulle vara intressant att höra vad du tror?
Ida, ligger säkert mycket i det du säger, men måste absolut inte vara så. Jag är storasyster och min lillasyster är precis som du beskriver dig själv: utåtriktad, social, alltid i centrum, alltid med en grupp nya vänner runt omkring. Jag själv tyckte och tycker inte alls om att stå i centrum, tittar hellre på, är avvaktande och ses säkert som ganska blyg. Det har alltid varit så med oss, så länge jag kan minnas. Haha, bilden på Stella är verkligen jag, som satt i skuggan och pillade med mina egna leksaker, medan lillasyster sprang runt och lekte äventyr med en massa andra. 🙂
Så söta dom är! Kommer ihåg att jag tog hand om en daggmask en gång… den fick en sovsäck… den klarade sig inte särskilt länge 🙂 Kram!