I söndags var vi på syskonkurs på sjukhuset där Stella föddes och där nya lilla bebisen också ska komma. Väldigt rolig grej faktiskt! Kitty och Stella fick lära sig hur tunga bebisar är när de kommer ut, bra sätt att hålla en bebis, varför det är så viktigt att tvätta händerna (gjordes många spännande experiment…) och pyssla för fullt. De gjorde skylt till bebins rum och dekorerade bodys. Höjdpunkten kom nog på slutet då vi fick spana in alldeles riktiga nyfödda bebisar genom fönsterrutan i ”the nursery” – kändes aningen skumt måste jag säga, men kul och spännande såklart. Tänk så små de är de där små! Och tänk att vi kommer ha en alldeles egen bebis hemma om mindre än fyra månader!
Hej Amy! Jag vill bara säga att jag gillar verkligen din blogg. Har följt dig under flera år och gillar att läsa om ditt liv, familjen och så ta del av alla inspirerande recept. Grattis till tillökningen, vad kul med en bebis snart! Kram Victoria
Stort grattis till graviditeten! Jag har läst att Kitty föddes mycket för tidigt (minns ej i vilken vecka). Jag har nyligen fött tvillingar prematurt i v. 31. De är helt friska (jag med) de är bara för tidigt födda. Jag känner inte till någon prematurfödd som hunnit bli några år, så därför frågar jag dig: Har Kitty några konsekvenser idag av sin tidiga födsel? Har hon haft det längs resans gång? Har du några tips? Detta är så nytt för mig så jag är fortfarande lite i chock, men jag hoppas att jag kan känna mig trygg snart.
Tack för en fin blogg!
Kramar och Allt Gott Anna
Hej Anna! Åh, stort grattis till tvillingarna. Så skönt att de är friska! Hoppas att det äter och växer ordentligt nu. Kan tänka mig att de är i ungefär samma storlek som Kitty var när hon föddes (1,1 kg). Visst var det en jobbig start, men Kitty kom igen rätt så snabbt ändå. Storleksmässigt var hon ikapp innan hon ens var ett år gammal och nu ligger hon en kurva över medel i storlek, med tanke på hur Jeff och jag ser ut stämmer det nog rätt bra med hur hon ”borde” vara. Hon har faktiskt inte haft några kvarstående konsekvenser, känns skönt nu att veta att hon klarar sig bra i skolan och inte har problem med koncentrationen till exempel. Det är en chock! Och de där första veckorna är svåra och känslosamma! Ibland tyckte jag att sköterskorna var bättre än jag på att ta hand om Kitty… Och amningen var jättesvår för mig också vilket kändes så jobbigt. Några tips är att se till att ta hand om dig själv, om någon erbjuder hjälp med att fixa mat etc, tacka och ta emot! Unna dig något nytt mjukt plagg (sånt som man bor i där på sjukhuset) och bra amningskläder. Ta med egna kläder till tvillingarna (när väl de minsta storlekarna börjar passa) för det känns bra att göra såna små saker för sina barn och så känns det inte som om de tillhör sjukhuset! Kram, och fråga gärna mer!